För närvarande riktas ett massivt fokus på avlyssningsskandalen i Storbritannien där personer anställda inom Murdoch-koncernen använt alla tänkbara metoder för att få stoff för publicering i främst två av koncernens skandalblaskor – News of the World och Sun.

I ett desperat försök att tysta kritiken beslutade Rupert Murdoch häromveckan att med blixtens hastighet lägga ner News of the World, vilket inte fick avsedd effekt. Tvärtom intensifierades granskningen av de metoder Murdoch & Co använt, vilket hittills bland annat resulterat i gripanden av nio personer, två avgångar från Metropolitan Police i London (de två högsta cheferna) och ett dödsfall som för närvarande undersöks av polisen. Vi kan vara förvissade om att vi inte sett slutet på koncernens korruption och illegala verksamhet än.

Som nämnts tidigare börjar förhör med flera av skandalens huvudpersoner i ett av utskotten i parlamentets underhus idag. Återstår att se om de förhören gör någon klokare eller om man försöker fortsätta med ”cover up”-verksamhet.

Storbritanniens premiärminister är orolig över utvecklingen vilket inte minst hans avbrutna resa till Afrika visar. Samtidigt gnuggar oppositionen händerna då man ”gratis” har fått ett tillfälle att underminera förtroendet för Cameron.

Att mer eller mindre smutsiga metoder används med hjälp av media, politiker och lobbygrupperingar kan knappast komma som någon nyhet.

George Soros & Co är ett exempel som förtjänar närmare studier avseende verksamhet för att försöka legalisera narkotika – i första hand cannabis. Med finansiell hjälp av George Soros, Peter Lewis och John Sperling med flera har det som började som lobbyverksamhet av The Lindesmith Foundation och Drug Policy Foundation (numera hopslagna till Drug Policy Alliance) utvecklats till ett effektivt politiker- och mediamaskineri där man med alla till buds stående medel försöker övertyga den som är beredd att lyssna att det bästa sättet att hantera narkotikaproblemet är att legalisera och reglera narkotikahanteringen.

Inte heller det sistnämnda är något nytt. Flera sådana försök har gjorts tidigare. Det kanske mest spektakulära är de galenskaper som startades av Timothy Leary och en av hans kollegor med en vid det här laget välbekant slogan: ”Tune in, turn on, drop out” i förhoppning om att en massa påtända hippies skulle störta det amerikanska samhället.

Om man närmare granskar Learys & Co kompletta nonsens så kan man beträffande dagens strategi se att flera av legaliseringsförespråkarna hört talas om och/eller studerat Learys självbiografi – Flashbacks. Intresserade politiker gör klokt i att ta del av boken för att lära sig mer om den strategi som Leary & Co tänkte sig för att erövra världen och ”vidga sinnen” globalt genom användning av narkotika med det ultimata målet att störta det existerande amerikanska samhället.

Att några tiotusentals påtända hippies på 1960- och 70-talen skulle klara av det var av naturliga skäl dömt att misslyckas, vilket det också gjorde. När den värsta galenskapen lagt sig och Leary fördrivits från det påtända scenljuset föll han så småningom i glömska.

Inte desto mindre är det intressant att titta närmare på Learys strategi för legalisering, där man på samma sätt som nu, försökte/försöker få med kända politiker, kulturpersonligheter och journalister för att driva frågan om legalisering av narkotika.

Några senare exempel för den sortens verksamhet hittar vi hos The Independent som för många år sedan, under ledning av Rosie Boycott, startade en kampanj för legalisering av cannabis och där man bland annat fick stöd av grundaren av Body Shop, Anita Roddick, av Richard Branson och Paul McCartney. The Independent har sedan tvärvänt och bett om ursäkt för sitt stöd till legalisering av cannabis

Brittiska Police Foundation (som inte har ett dugg att göra med polisen), the Global Commission on Drug Policy, LEAP (Law Enforcement Against Prohibition) och kvacksalveriverksamheten med så kallad ”medicinsk” marijuana, för att bara nämna ett litet antal, är senare exempel på samma försök att med hjälp av politiker ”kulturpersonligheter” och aktivister blåsa nytt liv i försöken att legalisera narkotika.

Dagens metoder är mer raffinerade än de ”tappra” försök som gjordes av Leary & Co. Idag har legaliseringsförespråkarna god tillgång till pengar och fler anhängare, men trots det är deras försök att legalisera narkotika idag lika befängda som för 40-50 år sedan.

En dum idé blir som bekant inte bättre av att den omfattas av flera. Inte heller gör brösttoner i debatten argumenten bättre. De höjer volymen – that´s all.

Detta betyder inte att det är dags att slå sig till ro och hoppas att legaliseringsförespråkarna ger upp. Tvärtom gäller ökad vaksamhet och bevakning av de värsta finansiärerna och galenpannorna i legaliseringsbranschen. Det i kombination med ständig information till beslutsfattare och allmänheten kan förhoppningsvis underminera försöken att legalisera narkotika.

För dig som inte närmare känner till Timothy Leary kan följande video ge en glimt av Learys idéer: