Veckans verbala vurpor - Almedalen 2010

Datum: 4-10 juli 2010

Generell kommentar VVV-listan

Kanske är det inte riktiga ”vurpor” vi ska tala om. De exempel vi tar upp är i en del fall inte så allvarliga – lite mer av ”verbal dikeskörning”. Men som retoriknördar så strävar vi, precis som en normalt funtad journalist, efter en kul rubrik och med ”vurpor” så fick vi den sökta och efterlängtade alliterationen med tre ord som alla började på ”V”.

Precis som i fallet med 10-i-topp-citaten så handlar naturligtvis ”felletande” om den egna referensramen. Är man rödgrön letar man felen hos Alliansen – och tvärtom. Vår utgångspunkt har fortsatt varit den objektiva och därför har vi helt enkelt letat efter retoriska felkonstruktioner. Vi har valt ut 10 sådana, men vi har inte rangordnat dem på något sätt. Det får du själv som läsare göra. Den ordning de presenteras i är alltså slumpvis. Under respektive citat finner du inom parentes vår kommentar till varför vi tycker att det valda citatet inte var särskilt bra eller välvalt.

Först ut denna formulering från Mona Sahlin:

”Min mormor fanns i den första generation kvinnor som fick rösta när rösträtten blev allmän och lika för alla medborgare – också för kvinnor.

Min mamma fick chansen att ta realen.

Om jag ville, så hade jag själv kunnat göra som Thomas Bodström, Anders Borg och många andra, att läsa på Komvux och gå vidare till universitetet.”

(Det här är en treledad kedja som är tänk som en klimax – alltså upp, upp, upp på temat tre generationer starka kvinnor i samma familj – men den blir i praktiken en antiklimax – upp, upp, ner – för Mona Sahlin tog uppenbarligen inte den erbjudna chansen. Tydligen ville hon inte fortbilda sig – fast tillfälle bjöds. Den här kedjan fungerar bara på de redan övertygade socialdemokraterna – och riskerar att förstärka obildningsbilden hos Allians-väljarna. )

Därefter denna formulering från Maud Olofsson:

”Jag undrar hur det hade sett ut om Sahlin, Ohly och Wetterstrand hade styrt Sverige under finanskrisen. Ja, en sak vet vi. Det hade i alla fall funnits en stor svensk exportframgång – sedelpressen. För den verkar de tre sitta med patentet på.”

(Varför skulle sedelpressen bli just en exportframgång? Här tog nog helt enkelt viljan att vara rolig makten över det rationella tänkandet hos Maud och centern.)

…en till från Maud Olofsson:

”För att få fler jobb behövs fler företagare. Nå’t annat sätt finns inte.”

(Det gör det väl. Befintliga företag kan väl anställa fler och även offentlig sektor kan anställa fler. Påståendet fungerar dock bättre om Maud i den andra satsen säger följande: ”Det är det absolut bästa sättet att öka sysselsättningen.”)

Här en formuleringspärla från Peter Eriksson:

”Demokrati är inte en överhetens tvångströja för medborgarna. Det är precis tvärt om.”

(Kan vi av denna formulering sluta oss till att demokratin alltså är medborgarnas tvångströja för överheten? Ännu ett exempel på där tanken inte tänktes riktigt hela vägen…)

En liten dikeskörning från Göran Hägglund (…han är åtminstone ute vägrenen…):

”Därför vill jag be er alla att stämma in i en rungande applåd för frihetskämparna på Kuba och överallt där förtryck råder.”

(Kanske skulle en svensklärare släppa igenom den formuleringen – kanske – men Hägglund tar en risk genom att utelämna orden ”för frihetskämpar” före ordet ”överallt”. Är man inte med på noterna så blir det lätt att tro att vi ska applådera för ”överallt där förtryck råder”.)

Jan Björklund gav oss detta:

”Men vad ska vi leva på om även AstraZeneca lämnar Sverige?”

(Har inte AstraZeneca i praktiken redan gjort detta? Huvudkontoret ligger i London, av AZs 62.000 anställda jobbar bara drygt 15 procent i Sverige och AZs betydelse för svensk export har minskat väsentligt och ligger nu på bara drygt tre (3) procent av totala exporten. Uppenbarligen har vi redan klarat denna minskning…)

Här Göran Hägglund igen:

”De rödgröna vill nu återigen hälla vin i gamla läglar. De tror att det bästa stället för välfärdsfrön att gro är där de bevisligen inte kunnat växa tidigare. På det rödgröna hälleberget. Om uttrycken tillåts.”

(Denna formulering är väl inte fel i egentlig mening. Men, jobbar man med kommunikation som vi gör, så reagerar man på formuleringar som inte har minsta chans att nå fram. Om vi skulle gå ut på gatan och fråga människor vad en ”lägel” är så törs vi påstå att det är färre än en på hundra som vet svaret. Dessutom – om man nu ändå känner för att citera Matteus 9:17 från Bibeln så bör man väl använda originalets ”Ej heller slår man nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde ….osv”. Vår rekommendation till Göran: När du citerar – välj då citat och uttryckssätt som fler har chansen att känna igen. Annars faller de – bergsäkert – på ditt nämnda hälleberg.)

Maud Olofsson – igen:

”Nej kära män och kära kvinnor; vi skall inte vara Florence Nightingale. Vi är inga offerkoftor och vi har rätt till samma frihet och samma valfrihet.”

(Om man nu vill avskräcka med något ont – så kan man väl åtminstone välja något negativt ur världshistorien istället för att lyfta fram en av de allra största kvinnliga hjältarna någonsin. Dessutom en kvinna vars arbete fortfarande har positiv in- och påverkan på dagens sjukvård.)

Ett exempel från Wetterstrand (…ingen vurpa men nog är Maria ute i vägrenen..):

1994. Kvartsfinal mot Rumänien. Frispark i 80:e minuten. Mild la passningen som frigjorde en framrusande Brolin bakom muren. Efteråt menade Sveriges förbundskapten Tommy Svensson att lagets frihet skapade kreativiteten. I ett avgörande läge vågade spelarna göra det oväntade. Nytänkande tog Sverige vidare till semifinalen.

(Ovanstående är en formulering som håller hela vägen – om inte mottagaren är idrottsnörd vill säga. Vilket vi är – båda två. Som riktig idrottsnörd vet man direkt att det är Sveriges 1-0-mål i 78:e minuten som Wetterstrand talar om. Och då vet man också att matchen slutade 1-1 efter stor dramatik och att det var Kenneth Anderssons kvittering till 2-2 i den 25:e övertidsminuten som tog oss till avgörande på straffläggning. Och att det sedan var Ravellis straffräddning som tog oss vidare till semifinalen. Så – det var inte frisparkens nytänkande som tog oss till semifinal – det var en seger i en gammal hederlig nickduell som tog oss till straffavgörande. Och en snygg enhandsräddning av Ravelli som gav oss segern. Faktafel är aldrig bra för trovärdigheten – men, onekligen vackert tänkt av miljöpartiet…)

Vi slutar som vi började – med Mona Sahlin:

”Samma vecka som det blev känt att nuvarande utrikesministern Carl Bildt kan bli indragen i förundersökning för sina affärer i Lundin Oil, så blev Jan Eliasson utsedd av FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon till speciell ambassadör för FN:s millenniemål. Det var Jans långa FN-engagemang, hans arbete för fred i Sudan, för kampen mot fattigdom och för rent vatten som ledde till den utnämningen. Kamp för rent vatten åt människor i världen – eller för vinster i global oljebusiness och misstankar om folkrättsbrott.

Nog finns det skillnader i politiken!”

(Ovanstående är ett exempel på något som på latin kallas insinuatio i kombination med ett antal antiteser. Dessutom blir Jan Eliasson en så kallad metonymi för det socialdemokratiskt goda, medan Carl Bildt blir motsvarande metonymi för det moderat onda och giriga. Jan Eliasson och Carl Bildt framställs alltså som totala motpoler. Här går helt klart Mona Sahlin och socialdemokraterna alldeles för långt – här kliver man definitivt över gränsen för rent spel och fair play. Frågan är om denna taktik lönar sig, eller om människor i allmänhet håller med Mona Sahlin. Vår tro är att socialdemokraterna med denna typ av argumentation och jämförelse enbart frälser redan frälsta – man värvar troligtvis inte nya väljare. Tonen i Almedalen får gärna vara smått elak, raljant och ironisk, men aldrig plump! Det är jämförbart med när Göran Hägglund ett år först talade om Stalinismen som en fruktansvärd lära – för att sedan börja tala om Sahlinismen. Det smakar skämt – redan i munnen!)

OBS! Det fanns även vad gäller ”vurpor” mycket att välja bland – alla politiker hade, utan undantag, något att bidra med. Men, ovanstående 10 får räcka för nu. Vill du läsa om fler olyckliga formuleringar, så hittar du dem senare i veckan på www.retoriktorget.se/blogg .

För dig som är intresserad av att lära dig mer om retorik finns på Retoriktorget också, helt gratis och nedladdningsbart, Lilla Retorikskolan – en introduktion till retoriken i 12 kortfattade avsnitt. Också Lilla Retorikskolan finner du under www.retoriktorget.se/blogg

Citatens 10-i-topp från Almedalen 2010

Datum: 4-10 juli 2010

Generell kommentar om 10-i-topp-listan

Vi talar ibland om ”åsiktsmaskiner” i vårt land. Människor som utnämns till experter av kända och okända och som tar plats i olika debattforum, i tidningarna och i allehanda TV-soffor. Och, på samma sätt är det väl med oss – det finns säkert de som sorterar in oss i samma kategori. Dock – när vi analyserar och bedömer retoriken är vi ändå lite på ”mammas gata” – det finns ju trots allt en grundstruktur i retoriken som man kan ha som utgångspunkt.

Men, när det gäller att bedöma de bästa citaten – ja, då kan nog vem som helst utses till ”expert”. Eftersom de bästa citaten ju borde vara de som allra bäst griper tag i oss, som vi tycker är roligast, som vi kan komma ihåg, som vi tycker är eleganta, som stämmer med våra egna värderingar, och så vidare. Vi har hela tiden arbetat för att leverera objektiva analyser – vilket vi verkar ha klarat någorlunda. Hittills har vi nämligen, direkt och indirekt, blivit anklagade för att tillhöra alla partier i riksdagen (dock har vi ännu inte beskyllts för att vara medlemmar i SD). Vi vill gärna fortsätta på den inslagna, objektiva vägen även när det gäller citaten, så därför har vi valt utgångspunkten ”bedömd retorisk tankegång” när vi tagit ut bidragen till 10-i-topp. Men – gör gärna din egen lista och skicka den till oss på Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den .

Här kommer vår 10-i-topp vad gäller citat från 2010 års politikervecka i Almedalen

Nummer 1 – segrare:

Centern har sitt eget sätt att se på miljöansvar. Det ska skjutas vargar för att få fler vargar. De ska harpuneras valar för att få fler valar. Det kan ju göra en lite orolig för hur de tänker sig skaffa fler väljare. (Maria Wetterstrand)

Nummer 2 – first runner up:

I en debatt i riksdagen för några veckor sedan menade Mona Sahlin att när Alliansen sänkt skatter så var det en kostnad för skattebetalarna. Med det resonemanget skulle alltså varje skattehöjning vara en intäkt för skattebetalarna. Och därmed en hittills allt för litet beträdd väg till rikedom. (Göran Hägglund)

Nummer 3 – second runner up:

Skolan ska utmana dem som inte får utmaningar hemma. Skolan ska ha höga förväntningar på dem som inte har några förväntningar på sig själva. (Jan Björklund)

Fjärde plats:

Där alla har möjlighet och frihet att bli den han eller hon är, eller vill bli. Göra en längre resa än den som ryggsäcken hemifrån packades för. (Mona Sahlin)

Femte plats:

Ibland är den politiken resultatet av långvarig inandning av röd-ideologisk olustgas. Ibland bara ett resultat av att man kan. Som om det vore en maxim för politiker: Jag inskränker, alltså finns jag. (Göran Hägglund)

Sjätte plats:

Går ditt barn i grundskolan? Det kostar ungefär 83 000 kronor på ett år. Har du ett barn till som går i gymnasiet så kostar det 92 000 kronor till per år. Har du själv en högskoleutbildning – ja, den kostade i snitt 76 000 kronor per år, om du inte pluggade till läkare, för då kostade den 230 000 kronor. Födde du med kejsarsnitt? 50 000 kronor. En höftledsoperation? 100 000 kronor. En plats i särskilt boende i äldreomsorgen? 509 000 kronor per år. Vill du att dessa kostnader ska spridas över hela livet, spridas mellan generationer och mellan människor solidariskt? Välj då den svenska välfärdsmodellen. Det är den som gör detta möjligt. (Mona Sahlin)

Sjunde plats:

De rödgröna är emot att människor kan bli rika. Liberaler är emot att människor blir fattiga. (Jan Björklund)

Åttonde plats:

I det rödgröna laboratoriet ägnar sig språkrör, provrör och andra sin tid åt att fundera ut bästa sättet att trycka tillbaka kreativitetskaviar i välfärdstuben. Hur man ska återsocialisera vård och apotek. (Göran Hägglund)

Nionde plats:

En valrörelse borde ju handla om de viktigaste framtidsfrågorna. När man lyssnar på oppositionen får man intrycket att den viktigaste framtidsfrågan för Sverige är A-kassan. Men, de har fel fokus. Så många som möjligt ska inte leva på bidrag. Så många som möjligt ska bidra. För det krävs goda kunskaper. Sveriges framtid hänger inte på A-kassan. (Jan Björklund)

Tionde plats:

Utmärkande är också att man från vänsterkanten levererar det ena skruvade inlägget efter det andra. Men få är särskilt framstående när det gäller att använda huvudet. (Göran Hägglund – två meningar ur Hägglunds långa fotbolls-allegori)

Följande 10 bidrag kom på delad 11:e plats

Generell kommentar om alla på 11:e plats

Det var, helt klart , svårt att välja. Vilket vi tror att alla kan hålla med om – oavsett den egna politiska färgen. En del kanske tycker att de bästa citaten finns här – andra att det bästa citatet inte ens har tagits upp överhuvudtaget. På någon lista.

Men detta är – på gott och ont, rätt eller fel – vår lista med alla på delad 11:e plats.

Ohly:

Av någon outgrundlig anledning gäller det inte för tänderna. Människor tvingas betala 10 000-tals kronor för ingrepp som är nödvändiga för att ha fungerande tänder. Men tänderna är en del av kroppen. Man behöver tänder för att tugga maten precis lika mycket som man behöver en mage för att smälta den.

Wetterstrand:

Tänk dig bara när ditt barn blir sjukt. Först är allt digitaliserat och du har e-legitimation så att du kan anmäla allt via nätet. Mycket effektivt och noggrant. Sedan ska de skicka ut en pappersblankett som du ska gå med till förskolan där de lägger den till den som ska verifiera barnets frånvaro och stämpla alternativt signera. Sedan ska du ta denna lapp och stoppa ned i ett kuvert, adressera, lägga på låda till någon maskin som läser av papperet, till en handläggare som ser till att underskriften från förskolan finns. För att du ska få ut dina försäkringspengar.

Undersökningar tyder på att det kostar mer för försäkringskassan att hantera krånglet med blanketterna än de pengar de sparar på minskade utbetalningar.

Hägglund:

Vilka är de där verklighetens folk, har man frågat ilsket. Skulle det finnas något slags overklighetens folk? Och svaret på det är förstås – ja, gissa om!

En av många åtgärder han efterlyste var att införa varannan damernas när det gällde att tömma dasstunnan. Mina pressekreterare som känner mig väl har förbjudit mig att ens tänka på att hitta på skämt kring det här med jämställd dasstunna. Men låt mig bara kort säga att jag tror att verklighetens folk skiter i det där…

”Om ni satsar 1 miljard - så satsar vi 12 miljarder mer. Om ni satsar 100 miljarder - så satsar vi 12 miljarder mer. Om ni satsar mer än du kan säga - så satsar vi 12 miljarder mer.” Det kändes töntigt redan på lågstadiet. Katten skon en miljon. Stjärnstopp. 12 miljarder kronor – ha ha, du får själv hugga ner dem i skogen. För det är pengar som inte finns med oppositionens jobbfientliga politik.

Eriksson:

Framtiden finns på spåren. Det är det enda transportsystemet som kan kombinera hållbarhet med hastighet.

Sahlin:

Valet handlar inte om en enskild skattesats, ett bidrag eller ett avdrag.

Valet handlar inte ens om mig – hör och häpna!

Olofsson:

Nu är det bara Kuba och Nordkorea som har kvar apoteksmonopolet. ”Feministen” Lars Ohly sörjer. Men desto gladare är alla de kvinnliga farmaceuter som möjlighet till nya arbetsgivare eller att starta ett eget företag.

Björklund:

Maria Wetterstrand har nu upprepade gånger kritiserat Folkpartiet för att vi lägger för mycket tonvikt på kunskapskrav i skolan. Hon säger att hon i stället vill se en skola som utvecklar kreativitet och kritiskt tänkande. De anser att lärarnas disciplinära befogenheter borde minska, vilket för övrigt knappt är möjligt eftersom de inte har haft några.

Det största sveket ett samhälle kan göra mot elever som inte har krav på sig hemifrån, är att tro att man är snäll mot de barnen om också skolan är kravlös.

Skolan ska lyfta eleverna. Skolan ska vara en hävstång att lyfta sig uppåt för de elever som har fått en sämre start i livet. Om eleverna själva ska bestämma i skolan kommer de ju att bestämma att den ska utgå från det de redan känner till. Om undervisningen ska utgå från föräldrarnas sociala situation åstadkoms inga klassresor. Så skapas inga jämlika förutsättningar. Med den synen bevaras det sociala arvet.

Nu har arbetsgrupper jobbat i flera år på den socialdemokratiska förnyelsen. Ni får väl bedöma hur nytt det är:
- högre skatter på arbete,
- högre skatter på företag,
- högre bidrag för att inte arbeta.

Jag känner igen budskapen från valrörelsen 2006.

Reinfeldt:

Det bor 500 miljoner människor i Europeiska Unionen. Det är idag bara 11 miljoner som bor i länder som har ordning i de offentliga finanserna. 9,3 miljoner av dem bor i Sverige.

Eller kan dom helt enkelt inte låta bli!? Man höjer skatten för att för man måste! Annars kan man på något sätt inte gå och lägga sig på kvällen….

För dig som är intresserad av att lära dig mer om retorik finns på Retoriktorget också, helt gratis och nedladdningsbart, Lilla Retorikskolan – en introduktion till retoriken i 12 kortfattade avsnitt. Också Lilla Retorikskolan finner du under www.retoriktorget.se/blogg

Talare: Maria Wetterstrand

Datum: 10 juli 2010

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

Inledning/intresseväckare 7

Bra – standardvariant som fungerade

Bakgrundsbeskrivning 7

OK

Budskap (tydlighet) 8

Bra, men Maria skulle vunnit på fler tydliga lyssnaranvisningar

Argumentation 7

Bra och underbyggd

Avslutning/uppmaning 8

Stark och fyndig. Nervositeten var nu borta…

Bevisstyrka 8

Bra blandning mellan bevisslagen

Språkliga hjälpmedel 8

Många bra formuleringar – nervositeten förstörde en aning

Engagemang/närvaro 4

Gav, konstigt nog, ett osäkert intryck. Varför nervös?

Retorisk Fair Play 6

Maria överlämnade det grövsta artilleriet till Peter Eriksson

Sammanvägt betyg: 7,2

Maria inte så duktig som vanligt – och ovanligt nervös (?)

Övergripande kommentar

Vi har lyssnat på Maria Wetterstrand i flera år. 2008 var hon överlägsen segrare i Almedalens retorikrace med den näst högsta poäng som vi någonsin utdelat – 8,6 på 10-skalan. 2010 kom våra förväntningar lite på skam. Maria Wetterstrand ägde inte scenen som hon brukar göra. Den naturliga självsäkerheten satt inte där. Dock – en styrka fanns kvar och det är att Wetterstrand helt klart inte bara talar för redan frälsta – hon talar till alla väljare. Engagemanget i frågorna är naturligtvis äkta, men denna gång blev engagemanget stört (tyckte vi) av en osäkerhet i situationen som sådan. Vi återkommer med några reflektioner kring detta på Retoriktorget senare. Fotbollsmetaforen kändes inte som Wetterstrands egen och eftersom det levererade exemplet inte heller helt skildrade verkligheten, så var detta en påminnelse till alla som vill hålla tal: När du tar exempel – välj då dina egna! Sammanfattningsvis: Maria Wetterstrand är och förblir en av de skickligaste talarna i politikens Sverige, men hon visade inte detta fullt ut i Almedalen den 10 juli 2010.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Talare: Peter Eriksson

Datum: 10 juli 2010

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

Inledning/intresseväckare 6

OK – enkel standardvariant – koppling till platsen

Bakgrundsbeskrivning 7

OK

Budskap (tydlighet) 8

Tydligt och klart – Sverige kan! (Yes-we-can-inspirerat?)

Argumentation 7

Bra utifrån Peter Erikssons målsättning

Avslutning/uppmaning 8

Bästa delen – som kunde fått högre betyg med bättre tajming

Bevisstyrka 6

Bevisen fanns – men inget enda faktiskt bevis (fakta/statistik)

Språkliga hjälpmedel 7

Bra, men troligen för kort träning för att leverera finesserna

Engagemang/närvaro 6

OK, men Peter Eriksson kan bättre – när han får hela scenen

Retorisk Fair Play 2

Attackrekord - 26 attacker på 17,5 minuter. 1/3-del mot person!

Sammanvägt betyg: 6,7

Peter Eriksson bättre ensam än i par!

Övergripande kommentar

Liksom Maria Wetterstrand kan bättre så kan även Peter Eriksson bättre – vår segrare i Almedalens retorikrace 2007 på all-time-high-utvärderingen 8,85 på 10-skalan! Även Peter Eriksson var inne på fotbollsområdet detta VM-år. Denna metafor hade man bestämt sig för att ha som gemensam nämnare, men frågan är när detta beslut fattades. Ganska sent, tror vi. Hade man haft mer tid att träna och tänka igenom framförandet, hade med stor säkerhet leveransen blivit bättre. Därmed inte sagt att Erikssons tal var ett hafsverk, men det var inte i klass med tidigare tal. Kanske var valet av det gemensamma temat en kompromiss som inget av språkrören trivdes med till 100%? Peter Eriksson lyckades också med att sätta nytt attackrekord under de fem år som vi följt och kommenterat politikertalen i Almedalen med en attack var 40:e sekund. Dessutom en hög andel personattacker (de som på latin kallas ad hominem)!

Wetterstrand och Eriksson – toppning av laget med uteblivet resultat

Låt oss fortsätta på Wetterstrands och Erikssons inslagna linje genom att använda deras fotbollsmetafor. Här har vi två stjärnspelare som var och en båda vunnit skytteligan (= högsta retorikutvärdering i Almedalen) på rekordpoäng. Som båda är erkänt skickliga målskyttar som kan dribbla av motståndarna. Och, då bestämmer sig lagledningen för att om vi toppar laget – och sätter in båda stjärnorna tillsammans, så måste vi ju bli oövervinnerliga (…man glömmer i sammanhanget att man försökte med samma sak 2006 med dåligt resultat…). Men precis som i verklighetens fotboll, så är det inte alltid som teorin stämmer med verkligheten. Stjärnorna tar ut varandra och/eller anpassar sig till varandra med resultat att en hel del av kraften försvinner. Målen uteblir, även om spelet av och till är snyggt. Varken Maria Wetterstrand eller Peter Eriksson vann på att dela scenen med varandra. Båda har kapacitet att ”äga” scenen – denna dag i Almedalen gjorde båda bara ett fullt godkänt hantverk – utan att lysa som de stjärnor de har kapacitet att vara.

Uppdelningen var tydlig – frågorna fördelades rättvist. Men Wetterstrand fick uppgiften att i rollen som visionär skåda längre in i framtiden, medan Eriksson fick ta på sig uppgiften att fokusera på skildringen av Allians-regeringens handhavande av Sveriges problem och utmaningar samt vad som gäller för tiden fram till valet.

Vi tror att Miljöpartiet hade tjänat på att välja ett av språkrören som Almedalstalare 2010. Troligtvis hade Maria Wetterstrand varit det bästa valet, eftersom Maria är en stor anledning till Miljöpartiets goda opinionssiffror. Den totala taltiden var 31,5 minuter – bra gjort (och klokt att hålla tiden nere).

Få felsägningar men vi uppfattande att Maria Wetterstrand var väldigt osäker för ovanlighetens skull – hon brukar vara säkerheten själv. Kan det vara så att osäkerheten (om vi har rätt i denna?) till del berodde på att hon var obekväm med den gemensamma metaforen? Eller berodde vår upplevda osäkerhet hos Maria Wetterstrand på alltför kort tid för förberedelse? Peter Eriksson kändes lite säkrare, men tajmingen var inte alltid på plats. Leveransen av avslutningen kunde ha gjorts bättre – hade han varit med i teatersällskapet som Maria var en medlem av i ungdomen och som hon berättade om i sin inledning, så hade kanske poängerna ”suttit” lite bättre?

Argumentation och bevisföring

Båda talarna hade tydlig karaktärsinriktning (dvs etik, moral, ansvar, solidaritet, omtanke, m fl) med logosargumentation (nytta) på andra plats. Pathos-inslagen (känsla) användes mest i början av respektive tal när man ville få med sig och engagera publiken. Vad gäller bevismedlen så hade Wetterstrand en väl avvägd blandning och hade lite av varje (fakta/statistik, citat/egna reflektioner, exempel och jämförelser). Jämförelser och citat/reflektioner dominerade. Erikssons bevis hade mer slagsida – fullständig dominans av citat/reflektioner och många exempel – men, inte en enda faktauppgift (ovanligt – men även Reinfeldt drog ner rejält på faktasidan). Exemplen var i hög grad ”dåliga” dito – det vill säga exempel på Allians-regeringens upplevda inkompetens.

Språket
Det märktes att de två språkrören haft en gemensam filosofi vad gäller språkliga hjälpmedel. Bilder var klart det dominerande figurslaget, och därefter kom rytmer.  Ska man titta på skillnader mellan de två språkrören kan man konstatera att Wetterstrand använde något fler bilder än Eriksson och den senare hade fler rytmer än sin kollega.
Ska man vara rättvis mot talet så fanns där ganska många eleganta formuleringar, men vårt intryck var att de vid flera tillfällen försvagades till följd av bristfällig leverans av de båda språkrören. 

Angrepp
Vi trodde först att vi hade en ”retorisk Fair Play-vinnare i miljöpartiet, eftersom Maria Wetterstrands del av talet innehöll väldigt få angrepp.  Hon hade under sitt drygt 14 minuter långa anförande bara fem angrepp på den borgerliga alliansen, vilket får betraktas som mycket lågt för att vara ett oppositionsparti.

Peter Erikssons del av talet var däremot av en helt annan karaktär . Under sina drygt 17 minuter hade han hela 26 angrepp, varav ungefär en tredjedel var direkta personangrepp. Kanske var detta en medveten strategi av miljöpartiet. Maria fick, som nämnts ovan, bli visionären som pratade om den egna politiken och partiets långsiktiga mål för Sverige, och Peter Eriksson fick ta sig an rollen som förbannad rektor, med uppgift att ta de små regeringspojkarna (och flickorna) i örat och läxa upp dem för deras politiska busstreck.

Formuleringar man minns

I Wetterstrands och Erikssons tal fanns det en del bra att välja mellan när vi ska ta fram 10-i-topp-citaten från Almedalen 2010. Och eftersom Miljöpartiet hade två talare så har vi denna dag valt att här leverera en 4-i-topp-lista:

Framtidens drivmedel kommer inte att produceras på Stureplan utan av Stures kor (…vilket var det Maria sade – men det stod inte så i manus…där stod det ”Stures bondgård”)

Ett soldränkt paradis, tänker många. Det finns risk att vi i framtiden bara kommer att tänka dränkt. Större delen av Maldiverna ligger lägre än en meter över havet.

Framtiden finns på spåren. Det är det enda transportsystemet som kan kombinera hållbarhet med hastighet.

Centern har sitt eget sätt att se på miljöansvar. Det ska skjutas vargar för att få fler vargar. De ska harpuneras valar för att få fler valar. Det kan ju göra en lite orolig för hur de tänker sig skaffa fler väljare.

Christer Hanefalk & Fredrik Hanefalk

Gå gärna också in på www.retoriktorget.se/blogg . Vår fördjupade, och därmed lite längre, analys finner du där omkring kl 12.00 den 11 juli 2010 (även vi behöver lite ledighet!!).

Nu kan du gratis lära dig mer om retorik genom att ta del av Lilla Retorikskolan på Retoriktorget.

Talare: Göran Hägglund

Datum: 9 juli 2010

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

Inledning/intresseväckare 6

Kanske lite långsökt koppling

Bakgrundsbeskrivning 7

OK

Budskap (tydlighet) 8

Bra och inte så många – Ett mänskligare Sverige

Argumentation 9

Mycket stark och underbyggd

Avslutning/uppmaning 5

Svagaste delen i talet - totalt tempotapp

Bevisstyrka 8

Bevisslagen blandades väl – många välvalda exempel

Språkliga hjälpmedel 9

Fjolårets otajmade stå-upp-komiker åter som tajmad humorist

Engagemang/närvaro 9

Ärlig, ideologisk och ett med budskapet

Retorisk Fair Play 5

Som väntat många attacker– men elegant förpackade

Sammanvägt betyg: 7,7

Retorikern Hägglund är tillbaka

Övergripande kommentar

I mångt och mycket ett typiskt Hägglund-tal. Men samtidigt ett tal med en fungerande struktur som gjorde det lätt att följa med i svängarna. Särskilt för den idrottsintresserade. Möjligen lite mer långsökt för den som inte är välbekant med skruvade inlägg, straffområden och vänsteryttrar. Men, vi tror att de allra flesta hängde med i resonemangen. Engagemanget i frågorna upplevdes som äkta. Ett tal inte bara för de troende (förlåt detta ordval!). Helt klart hade Hägglund ambitionen att också frälsa (förlåt igen) icke-KD-väljare för sin sak. Imponerande framfört med hänsyn till Hägglunds magproblem bara dagarna innan. Tempot och närvaron bra hela vägen fram till avslutningen – som blev väldigt mycket för lång.

Humoristisk Hägglund höll hov

Vi har tidigare varit hårda mot Göran Hägglund. Ibland har det känts som om Hägglund har gått på myten om sig själv som politikens största humorist och komiker. Och då känt kraven på att vara just ”rolig”. Men så kallade one-liners utan sammanhang fungerar sällan längre än i stunden de uttalas. Därför var det intressant att notera att Göran Hägglund uppenbarligen lärt av tidigare misstag och hittat en form där humorn blev något som lyfte hans tal istället för sänken. En grundkänsla man fick som lyssnare var att Göran Hägglund själv låg bakom det mesta av talet – säkert har fler haft möjlighet att lämna bidrag, men det är säkert partiledaren själv som stått för de flesta av fyndigheterna – manuskontakten tydde på detta. Göran Hägglund fyllde också i de sista områdena – socialpolitiken, äldrevården, sjukvården, psykvården, med flera – som alliansbröderna och -systern lämnat kvar för Hägglund att lyfta fram. Den röda tråden, ”Ett mänskligare Sverige”, fanns där hela tiden – trots att många delområden avverkades under talets 41 minuter (3-4 minuter för långt).

Felsägningarna var relativt många, men de är delvis ursäktade beroende på Hägglunds hälsoläge. Dock – under stor del av talet höll Hägglund blicken högt upp till vänster – på sin vänstra teleprompter (det fanns en till höger också!). Frågan är hur publikkontakten fungerade under dessa passager? Tveksamt om telepromptertekniken hör hemma i Almedalen…

Argumentation och bevisföring

Göran Hägglund hade en klar karaktärsinriktning (dvs etik, moral, ansvar, solidaritet, omtanke, m fl) på sitt tal. Men även logos (nytta) och pathos (känsla) fick relativt stort utrymme – fördelningen var cirka 50-25-25. Och självklart ska en KD-ledare ligga just så – karaktärsfrågorna måste överväga. Bland bevismedlen dominerade citat/reflektioner och exempel med exempel som nummer ett. Faktauppgifterna som förekom, ett drygt 20-tal, var välvalda, tydliga och lättförståeliga. Vi uppfattar därför Hägglunds mål med argumentationen som en kombination mellan viljan att öka sin personliga auktoritet och en strävan att konkretisera vad Alliansregeringen uträttat under sina fyra regeringsår.

Språket
Om man ser till språket var Görans Hägglunds almedalstal en retorisk godispåse, där man kunde hitta allt från eleganta motsatser till genomtänkta rytmiska figurer och ett mycket flitigt användande av effektiva bildfigurer. Vi räknade till ett 30-tal bilder och minst lika många rytmer. Hägglunds jämförelse med fotbolls-VM blev crescendot på metafororgien och drog många skratt från publiken. I likhet med Jan Björklunds tal tidigare under veckan, tror vi att några av formuleringarna i detta tal kan komma att användas flitigt av den borgerliga alliansen under den fortsatta valrörelsen. Hägglund fick briljera med sin humor, samtidigt som han som nämnt ovan lyckades hålla en röd tråd. En alldeles för lång anafor-konstruktion (varje mening inleds med samma ord) förstörde Hägglunds tempo på slutet, och var det som i våra ögon hindrade Hägglund från att nå maxbetyg på denna punkt.

Angrepp
Göran Hägglund hade genomgående relativt många attacker på oppositionen, och merparten av dem var direkta attacker. Det intressanta är, att även om vi räknade till fler attacker från Hägglund än från Fredrik Reinfeldt, så fick vi känslan av att Hägglund var mindre aggressiv än statsministern. Kanske berodde detta på att hans angrepp ofta kom förpackade i fyndiga formuleringar, med glimten i ögat och med ett leende på läpparna.

Formuleringar man minns

Även Hägglunds tal kommer att bli en källa att ösa ur för den formuleringsintresserade. Vi kommer själva att i lugn och ro gå igenom talet för att plocka ut de bästa citaten. Det är lättare att i Hägglunds fall göra en 10-i-topp-lista än att göra en 3-i-topp-lista – det var många formuleringar som höll hög och/eller godkänd klass. Men, här kommer de tre vi valt för stunden:

När Hägglund talade om ”verklighetens folk”: ”Det innebär alltså att det också finns ett overklighetens folk. Gör det det? Svaret är naturligtvis: Ja, gissa om!” (…exempel följde…)

”Jag inskränker. Alltså finns jag.”

En argumentationskedja: ”Mona Sahlin hävdade i riksdagen att skattesänkningar innebär kostnader för medborgarna. Det borde i så fall medföra att skattehöjningar innebär intäkter för medborgarna. Detta är uppenbarligen en hittills okänd väg till rikedom.”

Christer Hanefalk & Fredrik Hanefalk

Gå gärna också in på www.retoriktorget.se/blogg . Vår fördjupade, och därmed lite längre, analys finner du där omkring kl 23.00 den 9 juli 2010.