|
Talanalys politikertal Almedalen
Analytiker: Retorikexperten Christer Hanefalk
Talare: Mona Sahlin
Datum: 1 juli 2009
Avspänd Mona Sahlin full av självförtroende
Låt mig börja med att konstatera att talet i Almedalen 2009 var det klart bästa Almedalstal som Mona Sahlin har hållit. Det varade i cirka 35 minuter och var väl genomarbetat och troligen också välrepeterat. Jag skrev förra året att Sahlin utvecklat sin manusteknik. Det har hon fortsatt med – talet den 1 juli 2009 framfördes på ett utmärkt sätt. Dessutom uppfattade jag tonen i talet som väldigt bra – det hon i vissa kretsar (läs: politiska kommentatorer i TV-soffor) kritiserats för, nämligen att tala till sin publik som en förskolefröken, fanns det väldigt lite kvar av. Närvaron och relationen till åhörarna upplevde undertecknad som mycket bra.
De teman som Sahlin valt ut för 2009 var följande:
Iran, Irak, Palestina med koppling till internationell solidaritet
Sveriges ordförandeskap i EU (ganska kortfattat dock)
Den ekonomiska politiken
Jobben, arbetslösheten och klyftorna i samhället
A-kassan
Välfärden och solidariteten – där välfärden likställdes med frihet
Integriteten
Ungdomarnas situation i samhället (jobben, bostäderna)
Pensionärerna
Ganska många teman, men det kändes aldrig spretigt eftersom Sahlin höll ihop sina teman genom att med jämna mellanrum återkomma till nyckelbegreppen trygghet och frihet. Något som inom retoriken på latin kallas inclusio – en relativt vanligt förekommande teknik.
Av åhörarreaktionerna att döma fick Sahlin starka reaktioner på sitt tal. Och det intressanta var att Sahlin lyckades få dessa starka reaktioner utan att ge sig på Alliansregeringen titt och tätt. Det blev så väldigt mycket bättre än det brukar vara eftersom Sahlin denna kväll höll igen på angreppen.
Samtidigt uppfattade jag det som om Sahlins tal var ett riktigt (s)-tal – mer än ett röd-grönt tal. Personligen tror jag att det var en väl avvägd taktik. I det läge som (s) är i idag, är det nog viktigt att satsa på den (s)-väljare som tvekar mellan (s) och (fp) och/eller (c). Eller kanske till och med (m). I ambitionen att ta tillbaka eventuellt förlorad mark, tror jag att Sahlin gjorde ett bra jobb denna onsdagskväll.
Argumentation och bevisföring
Sahlin hade en klar övervikt inom karaktärsområdet (grekiskans ethos) när det gällde argumentationen. Ord som solidaritet, frihet, rättvisa, mänskliga rättigheter, sammanhållning, välfärd, klyftor, återkom med jämna mellanrum.
De bevismedel Sahlin valde var till lika delar citat och exempel, det vill säga en 50/50-blandning mellan artificiell och faktisk bevisföring. Noterbart var hur få bevis inom området fakta och statistik som förekom. Sahlin använde på ett väldigt skickligt sätt flera citat från Allians-ministrar – citat som hon vände emot avsändarna på ett humoristiskt sätt.
En retorisk teknik som är mycket effektiv är att använda så kallade kedjebevis. Kedjebevis bygger på att man använder uttalade eller outtalade premisser för att komma fram till en uttalad eller outtalad slutsats. Ett kedjebevis med enbart ett uttalat led kallas enthymem, ett med två uttalade led kallas apodixis och ett med alla tre leden uttalade kallas syllogism. Det finns ytterligare former av kedjebevis också, men dem kan vi utelämna här. Mona Sahlin använde sig av denna teknik flera gånger i sitt tal. Låt oss ta ett exempel:
Premiss 1 – översats: Pension är uppskjuten lön.
Premiss 2 – undersats: Pension och lön ska beskattas lika.
Slutsats (som Sahlin utelämnade): Därför är jobbskatteavdraget orättvist.
Det Sahlin gjorde i ovanstående kedja kallas alltså apodixis – slutsatsen är outtalad (exformativ), men de flesta av oss kommer snabbt fram till den. Notera hur mycket starkare argumentationen blir av att Sahlin låter oss själva tänka ut det sista ledet.
Språket
Sahlins språk har, om detta tal är representativt för henne från och med nu, utvecklats väsentligt. Visst fanns de rytmiska ordfigurerna kvar – de som tidigare helt dominerat Sahlins tal. Men nu förekom nästan lika många välformulerade motsatser vilket höjer ett tals elegans – så även denna gång. Några få, men bra, bilder i form av metaforer fanns också med. Sahlin och hennes talskrivare har med detta tal gjort ett bra jobb. Här finns det mycket att botanisera i för den retoriskt intresserade.
Angrepp
År 2008 hade Sahlin ett angrepp var 60:e sekund ungefär. 2009 års tal innebar en välgörande förändring. Jag räknade till endast fem-sex klara angrepp. Detta gjorde ett betydligt mer seriöst intryck – på mig, men säkert också på fler än mig. Jag tror att Mona Sahlin har mycket att vinna på att även i framtiden tona ner attackerna mot Alliansen och tala mer om vad hon själv vill åstadkomma.
Formuleringar man minns
Det fanns många bra formuleringar – och många av dem kommer säkert att återanvändas i flera tal i framtiden. Enkla rytmer som ”riv upp, gör om och gör rätt”, lite ironiska poänger som ”bättre med en SAAB på parkeringen, än Maud i regeringen” eller betydelseglidningen i ”ett totalt alliansfritt Sverige”. Riktigt många poäng tog Sahlin hem de gånger hon på ett kreativt sätt använde uttalanden från Reinfeldt för att replikera på ett träffsäkert sätt.
Jag återkommer med mer om Sahlins tal på Retoriktorget senare i veckan (bloggen).
Betyg Almedalen Mona Sahlin:
Sammanfattning/”retoriskt betyg” (10-skala):
Inledning/intresseväckare 6 Bra – men inte lika bra som resten av talet
Budskap (tydlighet) 8
Argumentation 8 Bra
Avslutning/uppmaning 8
Bevisstyrka 7 Bra – dock få faktauppgifter
Språkliga hjälpmedel 8 Ett riktigt lyft!!
Engagemang/närvaro 8 Bästa hittills!
Retorisk Fair Play 7 Snyggt – fortsätt så!
Sammanvägt betyg: 7,5
Kommentar: Bra jobbat Mona Sahlin!
|