Vad är retorik?

Aristoteles utvecklade definitionen av retorik till följande: ”Konsten att, vad det än gäller, finna det som är bäst ägnat att övertyga“. Delar man den synen, är det svårt att betrakta retorik som en vetenskap. Och, om retorik inte är en vetenskap – vad är det då?

För mig och mina kolleger inom RhetLab och Logografia är retorik en uppsättning metoder, system och verktyg som stötts och blötts och provats under tusentals år – man skulle kunna kalla retorik för ”sunt förnuft satt i system”. Efterhand har man alltmer lärt sig strukturera retorikens delar samt koppla dessa till olika delar av kommunikationsprocessen – exempelvis till ”intresseväckare”, ”bakgrundsbeskrivning”, formulering och framförande av ”budskap”, inventering och val av ”argument/bevismedel” samt ”avslutning” – där man lämpligen uppmanar till något. Utöver att koppla delarna/verktygen till processen kan man också koppla dem till den kommunikativa situationen. Exempelvis kan ju situationen vara att jag vill sälja något, avråda någon från något, hylla någon eller något, förtala eller smäda, försvara eller attackera.

Genom de drygt 2.600 år som retoriken funnits som begrepp, har verktygen såväl blivit fler som mer förfinade. Utan tvekan har goda kunskaper i retorik alltid varit – och förblivit – ett viktigt hjälpmedel för den som strävar efter makt.

Utgångspunkter för retorisk analys

Det första man måste ta ställning till är följande: Ska man kommentera såväl budskapet som dess leverans – eller ska man enbart kommentera leveransen? För vår del är svaret solklart: Vill man bibehålla sin trovärdighet, så kan man endast kommentera leveransen! Börjar man ha åsikter om innehållet – ja, då har man lämnat allt vad objektiv retorisk analys heter! Vilket, exempelvis, innebär att om någon talar för att införa diktatur – så är analysens mål att bedöma hur väl talaren argumenterat för sin sak – inte att ha en åsikt om det lämpliga i att införa diktatur. Alltså analysera hur väl talaren jobbat igenom sin presentation, hur väl talaren följde en ”röd tråd”, anpassade sig till målgruppen, använde kreativa formuleringar, förde fram bevismedel för sin sak, etcetera.

En annan viktig sak är att den retoriska analysen tillför något till läsaren av analysen. Exempelvis: När kungen i TT-intervjun för några veckor sedan – alltså intervjun kring kungaboken och den eventuella kopplingen till kriminella kretsar – flackade med blicken, dröjde med svaren och lät osäker, så handlar det inte om retorisk analys när någon i TV säger att han verkade osäker för att han flackade med blicken, dröjde med svaren och lät osäker på rösten. Möjligen kan en tittare känna sig bekräftad i den typen av djupsinnigheter, men att kalla vanlig iakttagelseförmåga för retorisk analys är enbart banalt.

Vi har haft förmånen att få göra retoriska Almedals-analyser för media sedan 2006. Över tiden har vi, i avsaknad av en allmänt etablerad metod, utvecklat en egen metod för retorisk analys. Vi har gett den namnet AKTA – Ambition, Kunskap, Teknik och Artistisk förmåga.

AKTA-metoden för retorisk analys – en sammanfattning

I AKTA-metoden fokuserar vi på att särskilja delarna

Ambition

Kunskap

Teknik och

Artistisk förmåga

I ”Ambition” lägger vi in vår bedömning av budskapets tydlighet, talarens förmåga att föra in (läs ”förflytta”) resonemangen i olika frågor så att de passar den egna agendan samt förmågan att övertyga åhörarna (eller för den delen även ”läsarna”) med hjälp av kedjeresonemang.

I ”Kunskap” lägger vi in talarens förmåga att hantera fakta, statistik, exempel, citat och jämförelser. Alltså – i vad mån man som åhörare uppfattade talaren som påläst.

I ”Teknik” lägger vi in talarens förmåga att använda retorikens verktyg ur ett praktiskt perspektiv – helt enkelt hur talaren klarade det retoriska ”hantverket”. Exempelvis förmågan att växla mellan argumentslagen, förmågan att skaffa sig definitionsföreträde eller förmågan att skapa och hålla en röd tråd i sin presentation. Här ser vi också på talarens förmåga att hantera andras och egna attacker.

I det ”Artistiska” slutligen analyserar vi talarens förmåga att skapa och vidmakthålla åhörarnas intresse. Även här ser vi på användningen av retoriska verktyg, men bedömningen sker mer utifrån ”elegans” än utifrån faktaperspektiv.

Därefter – sedan vi kartlagt hur talet var utformat, tänkt och levererat i kvantitativa termer – går vi in på kvalitativa bedömningar utifrån den gjorda AKTA-analysen. Exempelvis: Fanns det många inslag av faktauppgifter och citat? I så fall kanske talaren hade ambitionen att skapa auktoritet. Fanns det många exempel? I så fall kanske talaren vill dokumentera vad han eller hon har uträttat. Eller – fanns det ovanligt många eleganta formuleringar? I så fall kan vi kanske dra slutsatsen att talet bearbetats under längre tid och av fler personer.

Sammanfattning

Under Almedalen 2011 kommer vi att bevaka varje tal med fler analytiker som har till uppgift att bevaka olika delar. Dessa sammanställs sedan i en sammanvägd analys som bollas fram och tillbaka mellan dem som varit aktiva i bevakningen av respektive tal.

Men – retorik är ingen exakt vetenskap, och det kommer under 2011, liksom alla andra år, att finnas personer som har sin högst egna tolkning av innehåll och framförande. Vilket – totalt sett – självklart är positivt.

Det som skiljer oss från andra är egentligen bara att vi arbetar utifrån en definierad metod. Metod är för övrigt ett grekiskt ord – methodos – som betyder ”väg till något”. Vi hoppas därför att vår AKTA-metod blir en ”väg” till ökad kunskap och insikt för våra läsare.

Upplands Väsby 2011-06-30

Christer Hanefalk